jävligt ohappy day (maria)
Vaknar upp hos alex och bestämer mig för att jag inte orkar gå på naturkunskapen. Trots att jag har ett omprov som förmodligen bestämmer mitt slutbetyg men flummtrött som jag är skiter jag totalt i det och somnar om. vaknar upp lagom tills jag borde, och ropar lite försiktigt till liket som ligger på sängen. Lyckligtvis kan liket svara, dock inte medvetandes, men hon svarade iallafall att hon skulle vakna upp snart.
Jag fixar med mitt och märker att det är 20 minuter kvar tills vi ska gå.
maria - eeh..alex? är du vaken?
alex - ZzzZzz
maria - jo, eh..alex?host* det är bara 20 minuter kvar tills vi ska gå nu, du kanske borde gå upp?
alex - jaa jo jag ska jag ska. snart..
maria - okej okej det blir jättebra det
15 minuter kvar..
maria - jo, alex? nu är det bara en kvart kvar, du kanske borde lixom..eh, gå upp?
alex - ajuste fan, aa jag kommer..
10 minuter kvar..
maria - asså fan, alex! nu får du gå upp nu är det bara 10 minuter kvar!
alex- jaaa, jag ska!
5 minuter kvar..
maria - okej alex nu hinner du inte med den bussen, du får ta nästa. ses i skolan, bye!
Jahaja, då får jag gå själv då. Kan ju vara skönt det också, lyssna på musik, det blir bra det. Tar upp mp3n redan utanför porten och den säger helt osympatiskt :NO BATTERIES! PLEASE, SHUT DOWN!
okej om den hade dött LITE senare på min resa, men just nu har jag hela jävla vägen kvar. fan. Men mumlar nånting endast gud vet, och redan här kände jag att det här inte kommer att bli en bra dag. Vandrandes till tunnelbanan, utan musik, kom jag så härligt på att fan vad jobbigt att sitta på tunnelbanan och lyssna på allt som händer, barn som skriker, snoriga näsor och allt sånt. Usch. Så jag sätter på mig lurarna iallafall och låtsas som att jag har musik. Så att ingen stör mig.
Väl framme går jag fram till mitt schema och kollar vilken sal jag skulle vara i. Tar då av mig lurarna och då går dom ju såklart sönder. Ena hörluren ramlade av från själva ställningen. YIPPIE tänker jag. Nu kan jag ju inte ens ha lurarna på mig och låtsas att jag lyssnar på musik. FAN! aaaah!!! Sväljer, räknar till tio och tar ett djupt andetag. Okej, skitsamma, jag går bara på lektionen och får det gjort, vilken sal var det nu igen? (tittar på schemat) Happ, nästa problem. I samma veva ser jag att jag är en timme förtidigt.....
Går till matsalen och kan inte tänka på något annat än en manna-frutti. Men dom är ju slut. Såklart.
Går till disken och frågar om dom har fler? Slut. Såklart.
jahaja.. en köttbullsmacka då? Nehe, dom är ju förstås slut dom också.
Så det blir en energidryck till frukost/lunch.
Sätter mig vid Pauline och Kicki. En etta kommer fram och frågar varför jag är sur och är bara sådär allmänt irriterande att det blir till en form av psykisk terror. Så jag orkar inte ens tjaffsa, jag bara går där ifrån, ner till receptionen, hyr ett grupprum i utbyte av mitt slkort, går upp, och där står den jäveln igen! och nu är han sådär vidrigt jobbig att han stänger min väg så att jag inte kan gå förbi.
- varför är du så sur för, va va va va va????
Vid det här stadiet skulle jag kunna slå till honom men ber honom att flytta på sig men det gör han såklart inte.
- Men hallå?? varför är du så sur för? va? HALLÅ?!
- MEN LÅT MIG VARA IFRED!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
han går, och Jag går in i grupprummet, låser dörren, lägger mig på soffan och somnar. och sover. och sover. Vaknar upp tio i fast jag började halv. aa visst! perfa! tack alla övre andar för er hjälpsamhet! hygglo, verkligen!
Lektionen tar slut, och alla går ner till bussen. Vid det här laget har jag inte sagt mycket och har varit väldigt allmänt bitter. Alla går ner till bussen, går på bussen, men jag upptäcker ju så passande till tillfälle att jag pantat mitt slkort i receptionen. Great! Fan vad kul att gå upp dit igen! Yippie! Just när jag tänkte att jag äntligen skulle få åka hem, äta start och sova. Men nej! Varför då liksom? Inte jag, nej, phschh, haha!
Hoppar motvilligt av bussen, och då hoppar ju den snälla själen totte av bussen och följer mig tillbaks. Tacka fan för den karln!
Här såg jag inget ljus överhuvudtaget och när jag börjar tänka tillbaks på mina stackars hörlurar som jag så väl tagit hand om vill jag nästan börja gråta. Bobo talar vett i mig och då känns det bättre. thnx m8!
Kvällen slutade iallafall bra. Jag alex bobo köpte gott godis från skarpnäck och träffade senare på den dimmigaste av andar!
peace and blessings
Jag fixar med mitt och märker att det är 20 minuter kvar tills vi ska gå.
maria - eeh..alex? är du vaken?
alex - ZzzZzz
maria - jo, eh..alex?host* det är bara 20 minuter kvar tills vi ska gå nu, du kanske borde gå upp?
alex - jaa jo jag ska jag ska. snart..
maria - okej okej det blir jättebra det
15 minuter kvar..
maria - jo, alex? nu är det bara en kvart kvar, du kanske borde lixom..eh, gå upp?
alex - ajuste fan, aa jag kommer..
10 minuter kvar..
maria - asså fan, alex! nu får du gå upp nu är det bara 10 minuter kvar!
alex- jaaa, jag ska!
5 minuter kvar..
maria - okej alex nu hinner du inte med den bussen, du får ta nästa. ses i skolan, bye!
Jahaja, då får jag gå själv då. Kan ju vara skönt det också, lyssna på musik, det blir bra det. Tar upp mp3n redan utanför porten och den säger helt osympatiskt :NO BATTERIES! PLEASE, SHUT DOWN!
okej om den hade dött LITE senare på min resa, men just nu har jag hela jävla vägen kvar. fan. Men mumlar nånting endast gud vet, och redan här kände jag att det här inte kommer att bli en bra dag. Vandrandes till tunnelbanan, utan musik, kom jag så härligt på att fan vad jobbigt att sitta på tunnelbanan och lyssna på allt som händer, barn som skriker, snoriga näsor och allt sånt. Usch. Så jag sätter på mig lurarna iallafall och låtsas som att jag har musik. Så att ingen stör mig.
Väl framme går jag fram till mitt schema och kollar vilken sal jag skulle vara i. Tar då av mig lurarna och då går dom ju såklart sönder. Ena hörluren ramlade av från själva ställningen. YIPPIE tänker jag. Nu kan jag ju inte ens ha lurarna på mig och låtsas att jag lyssnar på musik. FAN! aaaah!!! Sväljer, räknar till tio och tar ett djupt andetag. Okej, skitsamma, jag går bara på lektionen och får det gjort, vilken sal var det nu igen? (tittar på schemat) Happ, nästa problem. I samma veva ser jag att jag är en timme förtidigt.....
Går till matsalen och kan inte tänka på något annat än en manna-frutti. Men dom är ju slut. Såklart.
Går till disken och frågar om dom har fler? Slut. Såklart.
jahaja.. en köttbullsmacka då? Nehe, dom är ju förstås slut dom också.
Så det blir en energidryck till frukost/lunch.
Sätter mig vid Pauline och Kicki. En etta kommer fram och frågar varför jag är sur och är bara sådär allmänt irriterande att det blir till en form av psykisk terror. Så jag orkar inte ens tjaffsa, jag bara går där ifrån, ner till receptionen, hyr ett grupprum i utbyte av mitt slkort, går upp, och där står den jäveln igen! och nu är han sådär vidrigt jobbig att han stänger min väg så att jag inte kan gå förbi.
- varför är du så sur för, va va va va va????
Vid det här stadiet skulle jag kunna slå till honom men ber honom att flytta på sig men det gör han såklart inte.
- Men hallå?? varför är du så sur för? va? HALLÅ?!
- MEN LÅT MIG VARA IFRED!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
han går, och Jag går in i grupprummet, låser dörren, lägger mig på soffan och somnar. och sover. och sover. Vaknar upp tio i fast jag började halv. aa visst! perfa! tack alla övre andar för er hjälpsamhet! hygglo, verkligen!
Lektionen tar slut, och alla går ner till bussen. Vid det här laget har jag inte sagt mycket och har varit väldigt allmänt bitter. Alla går ner till bussen, går på bussen, men jag upptäcker ju så passande till tillfälle att jag pantat mitt slkort i receptionen. Great! Fan vad kul att gå upp dit igen! Yippie! Just när jag tänkte att jag äntligen skulle få åka hem, äta start och sova. Men nej! Varför då liksom? Inte jag, nej, phschh, haha!
Hoppar motvilligt av bussen, och då hoppar ju den snälla själen totte av bussen och följer mig tillbaks. Tacka fan för den karln!
Här såg jag inget ljus överhuvudtaget och när jag börjar tänka tillbaks på mina stackars hörlurar som jag så väl tagit hand om vill jag nästan börja gråta. Bobo talar vett i mig och då känns det bättre. thnx m8!
Kvällen slutade iallafall bra. Jag alex bobo köpte gott godis från skarpnäck och träffade senare på den dimmigaste av andar!
peace and blessings
Kommentarer
Trackback
